Michel Siffre – grottforskaren som hade noll koll på tiden
Okej, det här kommer kanske inte handla så mycket om reklam. Men en hel del om kronologi.
Jag har alltid varit intresserad av tid. Som tioåring klockade jag min egen sömn, och noterade prydligt timmarna och minuterna i ett anteckningsblock (utan att ha en aning om vad jag skulle ha statistiken till). Några år senare läste jag Tio tankar om tid och Ögonblickets tyranni. Och i tonåren utforskade jag tillsammans med min kompis Björn hur länge det var möjligt att hålla sig vaken. Svaret? För oss: 69 timmar. När vi fick veta att syrebristen efter 70 timmar kunde ge bestående skador på hjärnan tyckte att där gick nog ändå gränsen för vårt experimenterande.
Jag har fortsatt att ha frågor om tiden. Som den om vi människor, avskärmade från omvärlden, skulle tappa koll på vad klockan faktiskt var – och därför somna när det egentligen var elvakaffe och utvilade stiga upp framåt kvällskvisten. Björn och jag hade seriösa planer på att utföra ett experiment för att ta reda på sanningen. Nu vet jag att vi inte behöver det.
Anledningen heter Michel Siffre. Han är fransk geolog och har genomfört experimentet tre gånger. Första gången var 1962. I två månader (!) levde han i en grotta mer än 100 meter under ökensanden i Texas. Utan klocka, kalender och solljus – med bara ett tält, en telefon och förnödenheter – lyckades han bevisa att vi människor har en inre livsklocka. Trots att han hade noll koll på tiden, blev hans dygn tjugofyra och en halv timme. Efter en tid tappade han uppfattningen om hur många dagar han varit i grottan, och två minuter upplevde han som fem. Siffre upprepade senare experimentet – med samma resultat. Senaste gången var i samband med millennieskiftet. Han misslyckades ordentligt att pricka in det nya året, och firade det ganska exakt tre dagar försent. Men han hade bevisat sin teori ytterligare en gång.
Nyligen visade Sveriges Television den BBC-producerade dokumentären The Secret Life of Your Bodyclock (En dag i livet). Den handlar om varför det är osmart att träna på morgonen, varför Chris Boardman alltid slog sina världsrekord på kvällen – och när på dygnet vi människor är mest produktiva (det är mellan 10 och 12, om du undrar). Om du vill se dokumentären får du snabba dig; den finns på SVT Play till och med den 24 februari.
Är du fascinerad av tiden? Berätta.
Här är Agenda-inslaget om viral reklam (med bonusmaterial)
SVT-programmet Agenda visade i söndags, den 7 februari, ett sex minuter kort inslag om viral marknadsföring (börjar efter 20.03). Det hela presenterades som “den senaste reklamtrenden” – och den verkligt hårda granskningen av fenomenet uteblev. Istället blev det en kortfattad smörgås-bord-presentation av framgångsrika filmerna i sammanhanget. Henrik Sjödin, varumärkes- och marknadsföringsforskare; Andreas Dahlqvist, creative director DDB Stockholm; Madeleine Östlund, reporter Dagens Media; och Stina Honkamaa, Sverigechef Google, medverkade i inslaget. Här är alla filmerna i sin helhet:
Samsung – Extreme Sheep LED Art
Microsoft – Megawoosh
MSI – Laptop in butt
Volkswagen – Pianotrappan
Evian – Roller babies
Dove – Evolution
Tre apor – Bag-in-box + micro
TV3 – Sandhamnstek
Old lady and air bag
Vad tycker du?
Kolla SVT Agenda om viral marknadsföring på söndag!
Nu på söndag, den 7 februari, handlar SVT-programmet Agenda om reklam. De kommer att granska det vi slarvigt kallar för viral marknadsföring; kampanjer och filmer med mer eller mindre dolda reklambudskap, som vi konsumenter själva sprider på nätet. Det är “företagens nya sätt att nå kunder när många tröttnat på vanlig reklam i ‘gammelmedierna’.” Häromdagen blev jag intervjuad om min syn på virala kampanjer i allmänhet, och om den aktuella TV3-kampanjen Sandhamnstek i synnerhet. Resultatet ser du på söndag klockan 21.15 i SVT2.
UPPDATERAT 2010-02-05: SVT meddelade idag att jag blivit “bortklippt” ur programmet. Anledningen? Vi var två tilltänkta medverkande som beskrev fenomenet på ungefär samma sätt. Bara en av oss behövdes. Och hon råkar vara kvinna, jag råkar vara man. Jaha. Det känns lite snopet såklart. Men sådant händer.
BONUS: inför intervjun blev jag ombedd att välja ut tre favoritfilmer, som alla fått omfattande spridning på nätet den senaste tiden. Det var ett verkligt svårt uppdrag, med tanke på att det finns typ sjuttielvatusen. Och hälften av dem har jag förmodligen inte ens sett. Bland de jag har sett är många riktigt bra. Men här är de tre som jag valde:
T-Mobile – Sing-a-long Det finns en film där över 13 000 människor har samlat på Trafalgar Square i London och sjunger Hey Jude tillsammans. Den kan jag se hur många gånger som helst. Det är mobiloperatören T-Mobile som ligger bakom den, och deras payoff är Life’s for sharing”. Det summerar väldigt bra vad det handlar om: livet är till för att dela med sig av. Och det är också tanken med virala filmer.
Inspired bicycles En annan film som jag gillar är den för Inspired Bicycles, där Skottlands främste trialcyklist gör de mest fantastiska tricks på trappor, broar och staket i centrala Edinburgh. Den vänder sig till en väldigt nischad målgrupp, men över 15 miljoner har tittat på filmen på YouTube. Det gör det ännu häftigare att faktiskt vara (eller bli) en duktig cyklist, och kunna alla de där tricken.
Volkswagen – Pianotrappan Ett svenskt exempel som jag gillar är Pianotrappan, som skapades på Odenplan i Stockholm i somras. Det är en kampanj för Volkswagen, som driver en teori om att glädje är det lättaste sättet att få folk att ändra sitt beteende. Klart man vill ta trapporna om det är ett jättestort piano. Över 10 miljoner har sett den här filmen, och jag tror inte att så många av dem omedelbart köper en Volkswagen. Men de uppmärksammar varumärket och uppfattar det som innovativt. Chansen är större att de väljer en sådan bil framför en annan nästa gång. Och då har filmen lyckats med sitt långsiktiga mål.
