Just nu pågår omröstningen till Yet Another Blog Award, ett pris som belönar Sveriges bästa bloggare inom digital marknadskommunikation. Du som har minnet i behåll kommer ihåg att den här bloggen 2009 stod som segrare i kategorin Marknadsföring. Och när röstningen nu pågått i tre veckor är Please copy me – tack vare era röster – med i toppstriden igen. Och om det var jämnt i fjol är det snorjämnt i år. När arrangerande Daytona för en vecka sedan valde att öka spänningen genom att dölja ställningen hade den här bloggen en irriterande tredjeplats bakom Micco Grönholm och Björn Alberts.

Nu återstår bara slutspurten, och jag är övertygad om att ni läsare har röstkrafter kvar. Ge din röst till den blogg som förtjänar den bäst. Och om du väljer Please copy me har du någonting gemensamt med Navid, Ulrika, Daniel, Oskar, Emma, Bo och Magnus.

Jag röstar först och läser sedan!

För att överhuvudtaget kunna tala eller skriva om reklam behöver jag börja med att citera komikern Bill Hicks:

”By the way, if anyone here is in marketing or advertising…kill yourself. Thank you. Just planting seeds, planting seeds is all I’m doing. No joke here, really. Seriously, kill yourself, you have no rationalisation for what you do, you are Satan’s little helpers. Kill yourself, kill yourself, kill yourself now. Now, back to the show. Seriously, I know the marketing people: ‘There’s gonna be a joke comin’ up.’ There’s no fuckin’ joke. Suck a tail pipe, hang yourself…borrow a pistol from an NRA buddy, do something…rid the world of your evil fuckin’ presence.”

Och det är i ljuset av Bill Hicks minnesvärda ord som jag vill lyfta upp Mattias Åkerberg och hans blogg Please copy me. Egentligen borde jag inte göra det eftersom jag avskyr reklam lika mycket som Bill Hicks. Om jag en dag får reda på att jag har cancer kommer också jag stå på en scen och uppmana reklamare att suga på en älgstudsare. Men det är någonting med Mattias sätt att närma sig reklam och öppna upp sitt hjärta och engagemang för detta vidriga sätt att lura människor som jag inte kan värja mig emot. Det Mattias har och som många människor inom reklamvärlden saknar är ett stort bultande hjärta; ett hjärta som slår dubbla slag för det han gör och för människorna han vänder sig till: oss vanliga dödliga arbetsmyror. En hyllning till kreativitet, lek och kommunikation. Mattias Åkerberg är bäst och ni andra kan bara sätta er ner, ta av er skorna och skriva ner allt han säger för att sedan citera det för varandra på nästa after work.
Navid Modiri, kreativ entreprenör och grundare av
365 saker du kan göra och Idépedia

***

Det jag ska göra nu är en så kallad ”testimonial”. Det innebär att någon lämplig person uttalar sig om något i syfte att påverka i egenskap av sin (förhoppningsvis) trovärdighet. Hade detta istället varit ett vanligt blogginlägg hos Mattias så hade han säkert letat fram typ att Owe Pihl var den första att använda en så kallad rysk dubbeltestimonial 1972, förklarat vad det innebar och listat de främsta testimonialsarna genom tiderna. Dessutom hade han vetat hur pluralformen på testimonial lyder.
Han får helt enkelt alla oss som läser det han skriver här att framstå som lite mer kunniga, smarta och insatta. Därför ska du rösta på honom i YABA.
Ulrika Good, copywriter, Goss

Det är alldeles för få svenskar som älskar reklam.
Ge din röst till Mattias.
När det skrivs om reklam så skrivs det ofta om hur dåligt det är, hur många som fått sparken, vem som har bråkat med vem, vilken Argentinsk gerillabyrå kampanjen är snodd ifrån eller bara, lite så där kasst konstaterande, att ingen bryr sig om reklam överhuvudtaget. Därför tycker jag att du ska rösta på Mattias blogg i Yaba. Just för att den inte är sådär som det brukar vara. Och för att sånt behövs mer än någonsin.
Daniel Vaccino, copywriter, DDB Stockholm

***

MAN KAN INTE COPYWRITA KÄRLEK!
Som Spoken Word-poet sprungen ur en fantastisk, men något tilltäppt poesirörelse (svensk Poetry Slam), så har jag länge, väldigt länge, sett på reklam som något småfult. Copywriters är sellouts som måhända tjänar pengar där poeter inte gör det, men lämnade hjärtat i pant vid anställningsintervjun.

Sedan utbildade jag mig till manusförfattare, fick jobb på en byrå i Göteborg, vidgade mina vyer och insåg att det visst fanns själ och hjärta bland ”fienden”. Några få ömma nerver i ett brus av armbågar tatuerade med oneliners som får dig att konsumera i övertygelsen om att du gör det, om du själv vill.

Bloggen Please copy me har inte bara blivit en nyhetsportal, när jag inte orkar leta inspiration i reklamtornadon själv. Den är även en osjälvisk och öppenhjärtlig påminnelse om vad skrivandet kan vara, oavsett vilket fånigt prefix författaren av en text bär, copy-, screen- eller whatever-writer.

I december stod jag inför 800 gäster på Pecha Kucha Göteborg och basunerade ut att ”man kan inte copywrita kärlek”. Jag står fortfarande för det. Men Mattias Åkerberg får mig att tvivla.

Om du inte redan gjort det – läs ett par inlägg i bloggen. Och ge den din röst i den här tävlingen. Om du själv vill.
Oskar Hanska, manusförfattare och svensk mästare i poetry slam

Det tycks mycket i vår bransch. Vi kan, om vi vill, fylla all vår tid med att läsa mer eller mindre välskrivna åsikter om det mesta. Alltför ofta är det ett åsiktsmaskineri med reglaget inställt på att kritisera det man ogillar, snarare än att  berömma det man gillar. Och då är det ju så rasande befriande med en blogg som är både klok, välskriven och hoppingivande positiv. Därför tycker jag – och förmedlar således ytterligare en åsikt – att ni ska rösta nu bums på Please copy me.

Med hopp om en vänligare värld. Och en snar vår.

Emma Zetterholm Kling, frilansande copywriter, Out of office

***

Det är en helt fantastisk sajt som Mattias driver. Den är informativ, rolig och fullspäckad av kunskap att plocka till sig. Och han gör därmed en helgjuten insats för reklamkvalitet. I tider när reklam viftas bort som ytligt pladder sätter han ner foten och visar att reklam kan vara respektfull, intelligent, rolig, finurlig. Klart han ska ha min, och din, röst i Yet Another Blog Award.
Bo Bergström, författare och art director

***

Jag har läst. Nu vill jag rösta.

Fick Please copy me din röst? Stort tack i så fall. Om du vill får du gärna bidra med din motivering i kommentarsfältet. Eller på andra sätt uppmuntra folk som du vet läser Please copy me att rösta. Röstningen pågår till och med den 4 mars på daytona.se/yaba/2010.

Kolla på den här bilden. Ett par sekunder senare har Oskar Hanska sett till att gömma hela mig i plastpåsar. Inget konstigt i det. Det är lördag, vi är på IKEA Bäckebol och leker kurragömma med 400 glada folk som trycker bakom gardiner, i garderober eller under soffor och sängar. Tio personer letar efter oss. En efter en irrar letarna förbi, hittar folk och rotar bland filtarna i korgen bredvid min. Jag sitter så stilla och tyst jag någonsin kan – innesluten i mitt egna gula plastuniversum. Fyrtiofem minuter senare: ”IKEA:s kundradio – det är ’fritt fram’ för alla som leker kurragömma”. Men då har jag redan blivit hittad. Och fått ge mig ut och leta efter de andra gömda.

Det hela började på Facebook, där Jens Hendar bjöd in sina vänner att vara med och leka kurragömma på IKEA. Och hans vänner bjöd in sina, som bjöd in sina. Det blev snabbt mycket folk. Över 2 500 anmälde sig.

_{Foto: Jonas Lindstedt/Göteborgs-Posten}

Det hela säger skvallrar om vad som kan hända när teknik möter kreativitet. Med andra ord: massor. Vi ser det hela tiden: som flashmobbar, protestgrupper och fansidor. Och allt handlar om människor. Eller som Seth Godin skriver i boken Tribes: ”The Internet is just a tool, an easy way to enable some tactics. The real power of tribes has nothing to do with the Internet and everything to do with people.” Det är så vackert.

En del frågar om IKEA var med på det här. Och det beror på hur man menar. Initiativet i sig hade IKEA ingenting med att göra. Jag antar att varuhuset mest var ultimat för en masskurragömma. Men IKEA visste om planerna, och satte upp (självklara) ramar för leken. Och de bidrog själva till det roliga genom att preparera visningsrummen med subtila meddelanden: ”Under en 180 cm bred säng kan det gömma sig minst 5 personer”, ”Om du är liten kan du gömma dig här bakom” och ”Att gömma sig på toaletten är fusk”. Smart. Och bara den som fattat vad varumärkesbyggande handlar om vågar upplåta sitt varuhus som arena för ett sådant här initiativ – och dessutom avsäga sig total kontroll. Men jag tänker inte överteoretisera det här. Det är en lek. En väldigt rolig lek.

Vill du också leka kurragömma?

***

Göteborgs-Posten skrev en artikel om kurragömmandet. Och Oskar Hanska har gjort en film om det hela.

Läs också
Webbfeber: Massiv kurragömma på IKEA
NA.se: Facebookgäng arrangerar IKEA-kurragömma

***

I veckan som gick var det reklamvernissage på Röhsska museet. Studenterna på KY-Akademien ställde ut och lyckades locka närmare 150 blivande branschkollegor att mingla med öl, tilltugg och varandra. Jag bytte många ord med den mytomspunne Andreas Remfeldt. Bland de många genomarbetade kampanjerna fastnade jag särskilt för Edward Sedelius, Lovisa Ahlman och Maria Backelund, som gjort ett överlevnadskit med riktigt vassa illustrationer och texter. Starkt jobbat, hela klassen!