Människor // Helli Shahidi
Helli Shahidi, 28, vill bli copywriter. Vi tar en cappucino och snackar om hur sjutton man gör för att få jobbet. Det är årets första riktiga arbetsdag, och det har precis börjat snöa i Göteborg.
Och trots att det hunnit bli 2012 är det fortfarande sorgligt ovanligt med utlandsfödda svenskar som jobbar med reklam. Det är ännu ovanligare att de är kvinnor. Helli har rysk-persisk bakgrund, är född i Iran, och kom till Sverige när hon var sex år.
Efter att ha studerat kommunikation och ekonomi här och utomlands i över fem år har hon insett att drömyrket är copywriter. Den drömmen är hon inte direkt ensam om. Men det är rätt sällan man ser någon med den bestämdhet, vilja och geist som Helli visar. Hon berättar att hon vill läsa på Berghs, men det retar henne att utbildningen börjar först om ett halvår. Att antagningsproverna släpps den 28 januari, det har hon stenkoll på. Liksom att hon står på reservplats till reklamskolan i Göteborg, och fortfarande ”hoppas, hoppas, hoppas”. Men om hoppet överger henne har hon redan ordnat med en plan B (eller möjligen A): en månads praktik på landets kanske mest framgångsrika reklambyrå.
Men måste man verkligen gå reklamskola för att bli copywriter? Säkert inte. Men det underlättar lika säkert. Och oavsett vad Helli väljer hoppas jag att hon en dag får sitt drömjobb. Den svenska reklambranschen behöver – av många skäl – människor som henne.
***
Läs också
Jag läser Please copy me (FB): Måste man gå på reklamskola?
Människor // David Stiernholm
Det här är David Stiernholm. Han är 40 år och Sveriges enda struktör. Vi mötte varandra första gången för två år sedan, då vi tillsammans bidrog till att sätta världsrekord i idéer. ”Jag heter David, och jag är struktör”, presenterade han sig. Och den där titeln är ju en konversationskaka i sig. Den ger en hint om vad det är, men man måste ändå fråga.
Det David gör är att hjälpa människor att bli mer strukturerade. Han har en massa knep, rutiner och verktyg som gör livet lite enklare och roligare. Men han har inte alltid levt som han nu lär; för tio år sedan – då han jobbade som projektledare – hade han fullt upp, men ingen koll. Han kände sig alltid stressad, till och med på helgerna.
Förutom att vara den mest strukturerade människa jag känner är David Stiernholm också en av de mest godhjärtade. Han är en livsnjutare som är inkännande, eftertänksam och har nära till skratt. Därför är jag glad att få räkna David till en av mina vänner och uppdragsgivare. Och jag ser redan nu fram emot att läsa hans bok Klart! Bli superstrukturerad på 31 dagar, som utkommer i april nästa år.
Twitter @stiernholm
***
Tidigare under vinjetten Människor: Beata Jungselius, Johan Börjesson och Jesper Larsson.
Människor // Jesper Larsson
Under sommaren introducerade jag vinjetten Människor. Först ut: Beata Jungselius och Johan Börjesson. Idag: Mr. Pecha Kucha.
Jesper Larsson, 31, är en man med många titlar, ett stort hjärta och en härlig skånsk dialekt. Sedan 2006 är han ambassadör för presentationseventet Pecha Kucha i Göteborg. Just nu jobbar Jesper som projektledare på ADA och driver egna företaget Double Happiness. Sedan Jesper nyligen lade ner designbyrån Next Century Modern händer det att han och jag jobbdejtar. Det hela är mycket enkelt: vi sammanstrålar på lämpligt kafé i stan, pratar en stund, jobbar en stund, pratar lite till, jobbar en stund, pratar, jobbar. Och sedan är det lunch.
När vi under sommaren ses på Proviant (bilden) pratar vi mest om göteborgsandan – om vad det är och vad den kan vara. För trots att Jesper är född i Helsingsborg bultar hans hjärta för att göra Göteborg till en mer kreativ och levande stad. När han flyttade hit för ett par år sedan bodde han en tid i en tennishall, som han vaktade från återkommande inbrottstjuvar. På dagarna arbetade han med att arrangera Tokyo Style in Gothenburg – en tredagarsfestival med konserter, filmvisningar, workshops och föreläsningar om samtidskulturen i den japanska huvudstaden. Jesper älskar Japan. Han har varit där ett otal gånger, och är den ende jag sett som gäst-dj i en rosa kanindräkt och med bara japansk pop på repertoaren (lyssna här, här och här). Han är också den ende jag känner som har pratat på TEDx.
Jesper är driven och full av idéer, utan att någonsin fastna i det där entreprenörsträsket. Det är befriande. Och han är kritisk till reklambranschens ovilja att i tävlingar belöna kreativa idéer som inte kommer från de egna leden. Det är bekymrande.
Ikväll, onsdagen den 17 augusti, är det Pecha Kucha #27 på Park Lane i Göteborg. Insläpp från klockan 19.30. Presentationerna börjar prick klockan 20.20. Det är fri entré. Bland presentatörerna hittar du Jan Jörnmark, Matts Johansson, Elin Wikström och Sanne Aronsson.
Twitter @jesperlarsson
Läs också
Jesper Larsson inför Pecha Kucha: ”Göteborg behöver kreativitet – och en vision”
Människor // Johan Börjesson
Det här är Johan Börjesson, 29. Vi har känt varandra i typ fyra år. Vi började nästan samtidigt på Valentin & Byhr, och insåg ganska snart att vi båda gillade att prata reklam tills käften gick ur led. Och att ingen av oss hade svårt att någon eftermiddag då och då slita sig från kontoret för en trottoarkaffe i solen (till receptionen sa vi alltid att vi skulle på ett superviktigt kundmöte, och den ursäkten godtog de varje gång).
Johan har alltid en (minst) idé med sig, någonting han har gått och tänkt på, och gärna vill bolla. Han har också kommit att spela en betydande roll för den här bloggen. Förutom att vara bollplank till en del inlägg har han roddat med utseendet, flyttat alla inlägg och kommentarer till .se-domänen – och ordnat med en massa smarta finesser.
För ett drygt år sedan sa Johan upp sig från byrån och flyttade till Stockholm. Kärleken lockade honom – som tur är – snart tillbaka till Göteborg (alla kan göra misstag). Idag är han account manager på digitala byrån Supernormal, och delägare i Glory Days Media, som gör event- och kundmagasin. Dessutom har han ett imponerande skägg.
Twitter @johanborjesson
Andra Människor
– Beata Jungselius
– Jesper Larsson (kommer 17 augusti)
Människor // En introduktion
Människor fascinerar mig. Och under de senaste fem åren har jag mött många fantastiska. I samband med att jag träffade Alexander Stutterheim för några veckor skrev jag:
Jag önskar att jag hade tid att berätta för dig om varenda en av de där människorna, tid att förmedla vad vi pratat om och tid att förklara varje känsla där och då. Jag hade velat ha en liten kamera, och visat hur de ser ut (det ska jag bannemej börja med). För alla dessa möten är magiska och minnesvärda.
Nu gör jag slag i saken. Under vinjetten Människor kommer jag framöver och med ojämna mellanrum att berätta om människor jag möter. Det kommer inte vara så märkvärdigt, ingen lång intervju, inte alls. Bara ett snapshot och några ord.
Först ut: Beata Jungselius. Snart.
Den där bilden i Victoriapassagen är tagen av Frida Klingberg. Det måste ha varit på hösten 2006, ungefär samtidigt som jag började skriva den här bloggen.
