Nu på onsdag – den 23 maj klockan 9-16 – är det Språkforum i Stockholm. Det är Språktidningen som satt samman en inspirerande heldag med åtta föreläsningar för dig som arbetar med språk. I år kommer det att handla om dialekter, berättande och lönsamt språk. Platsen är Hotel Rival vid Mariatorget. Bland talarna finns Bodil Malmsten, författare; Jessika Gedin, krönikör och programledare för Babel; Mikael Parkvall, språkforskare och författare. Jag kommer att föreläsa om historieberättande, retorik och säljande språk. Moderator är Patrik Hadenius, chefredaktör på Språktidningen. Efteråt blir det mingel och vin.

Flera hundra biljetter är redan sålda, men för dig som vill gå finns fortfarande chansen. En biljett kostar 2 990 kronor (exklusive moms) – och du köper den här. Om du är student är priset ännu bättre: 459 kronor (exklusive moms). Mejla till helena.anderlind@fof.se om du vill köpa en eller flera studentbiljetter. Vi ses där och då.

HELA PROGRAMMET (med start 09.00)

Jessika Gedin, programledare och krönikör, i ett samtal om att få fjärilar i magen när man läser något riktigt bra.
Mikael Parkvall, språkforskare, om att studera ett språks förändring medan det pågår och om hur man upptäcker nya dialektala ord.
Birgitta Lindgren, språkvårdare och nyordsansvarig på Språkrådet, om myndighetens nyordsarbete och om ord som är känsliga, sårande eller politiskt inkorrekta.
Karin Milles, språkforskare, om hur språket, och en gnutta fantasi, kan användas för att skapa föreställningar om kön.

12.00–13.00 Lunch

Mattias Åkerberg, copywriter, om historieberättande, retorik och säljande språk.
Hanna Sofia Rehnberg, journalist och språkvetare, om storytelling och berättelsens makt.
Ingela Bel Habib, språkforskare, om språk och lönsamhet och flerspråkighetens betydelse för exporten.
Bodil Malmsten, författare, om varför hon inte har ett språk.

***

BONUS. Kolla in sista avsnittet i programserien Svenska dialektmysterier. Programledare är Fredrik Lindström, och just det här avsnittet handlar om rikssvenskan.

”Creativity is the power to reject the past, to change the status quo, and to seek new potential.” – Ai Weiwei

Ai Weiwei är en lika fascinerande som omtalad konstnär. Kines. Mäktig bloggare. Aktivist i kampen för yttrandefrihet. I juni 2011 arresterad i 81 dagar, därefter frigiven, men förbjuden att resa från Peking och att kommunicera över Internet. Jag besökte hans utställning på Jeu de Paume i Paris, och kan konstatera att hans verk är djupt inspirerande. Hans konst är storslagen, komisk och märkligt på samma gång.

På Stockholms konsthall/Magasin 3 pågår just nu hans första separatutställning på svensk mark (till och med 10 juni). Gå och se den. Och följ honom på Twitter.

BONUS. På Pinterest – denna tokigt hajpade plats – har jag samlat andra fantastiska människor som jag mötte i Paris. Som Gilbert Bécaud, Alain Duchasse, Françoise Hardy, Claude François och Honoré de Balzac för att nämna några.

En copywriter som skriver en bok om Paris? Klart jag vill (läs: måste) läsa den. Det är Rosecrans Baldwin som i Paris, I Love You but You’re Bringing Me Down berättar om hur han – trots noll erfarenhet och noll franska – får jobb som copywriter på en reklambyrå i staden han alltid har drömt om att bo i. Men bilden av Paris visar sig snart vara en annan än den han minns från barndomens familjesemestrar.

Förutom att vara copywriter och författare är Rosecrans Baldwin också grundare till nätmagasinet The Morning News. Han har nu lämnat Paris, och bor idag i North Carolina. Han har tidigare skrivit boken You Lost Me There (2010). På GQ kan du läsa början på hans bok om Paris, men jag behöver inga fler skäl (det grafiska omslaget är ännu ett). Nu beställer jag den hos Bokus (som förövrigt också levererar till utlandet – bra!). Och jag köper George Lois‘ nya Damn Good Advice (For People With Talent!) när jag ändå är igång.

***

BONUS. Baldwin verkar vara en produktiv man. Han är nu också aktuell med en bok om hur amerikaner ser på Frankrike. I Our French Connection har han frågat folk som bor i amerikanska städer som heter Paris vad de tycker och vet om sin europeiske namne. Här kan du läsa del 1 och del 2.

BONUS. Om du befinner dig i New York ikväll: kika förbi Grey Area, 547 Broadway, No. 2, där Rosecrans Baldwin och The Morning News ställer till med boksläppsfest. Läs mer här.

Tillbaka. Efter tre magnifika månader – de utan tvekan bästa i mitt liv – i ett Paris med vårkänslor upp över öronen är jag nu åter i Sverige. Det har varit en välbehövlig paus från ekorrhjulet, från sammasammasamma, från risken att fastna i ett sammanhang och i ett mönster. Tillsammans med min Evelina bar det i februari av till Paris. Vi tryckte paus för det mesta. Och play för långledighet med nya upptäckter, intryck, tankar och upplevelser. Så mycket har hänt under dessa hundra dagar. Vi har haft det underbart. Det som i vanliga fall är viktigt har blivit rätt oviktigt. Plötsligt har det funnits tid att upptäcka nytt nytt nytt. Och vilken stad att upptäcka nytt i! Det har också funnit tid att tänka. På och om och över. Och tid att tänka ut nya idéer och projekt att förverkliga i framtiden.

Jag har haft tid att intressera mig för nytt. Som att laga mat, kolla på konst, dricka champagne, lyssna på fransk musik, läsa böcker och tidskrifter från pärm till pärm, följa internationell fotboll, löpträna och kolla på alla de där filmerna man annars sällan hinner se. Och jag har kommit på ett och annat. Som hur mycket jag tycker om mitt jobb. Att vara copywriter tänker jag (nog) aldrig byta bort. Eller som hur gärna jag vill fortsätta att vara nyfiken, bli inspirerad och – förhoppningsvis – inspirera andra. Jag kommer att fortsätta blogga – så länge det känns kul – men jag har en plan för framtiden också.

På dagarna har vi läst franska. Det har varit sjukt roligt. När vi kom dit kunde varken Evelina eller jag knappt ett ord franska. Efter att fullständigt ha slungats in i en värld av nya ord, stumma bokstäver, la och le, och undantag och grammatik kan vi både prata och förstå en hel del. Det har varit sjukt roligt att gå helt upp i att lära sig ett nytt språk. Svårt, men sjukt kul. På köpet har jag fått en enorm respekt för alla som här på hemmaplan läser svenska för invandrare. Respekt.

Att komma hem känns konstigt och kul. Konstigt och kul är en bra kombo. Men att lämna Paris var svårbeskrivligt sorgligt. Är fortfarande. Jag skulle knappast bli förvånad om vi snart är där igen. Men nu är jag här, och kollar framåt. Så därför och såklart: hej igen! Nu kör vi.

***

Vi kommer – på något sätt – att sammanställa (och dela med oss av) våra bästa Paris-tips. Om du är intresserad av att ta del av dem: skicka ett mejl till mattias@akerberg.com. Skriv Paris i ämnesraden.

Nu trycker jag paus-knappen för den här bloggen, och åker tillsammans med min Evelina till Paris för att ta reda på exakt när våren kommer dit. Det lär bli riktigt härliga månader.

Jag har skrivit den här bloggen i över 2 000 dagar nu. Det har varit en makalös resa. Sedan det där första inlägget har det blivit ytterligare nästan 1 300 inlägg om reklam, kreativitet, inspiration och skrivande. Bland dem finns intervjuer med Niclas Carlsson, Filip Nilsson, Lasse Collin, Björn Schumacher, Göran Åkestam, Magnus Jakobsson och Anna Qvennerstedt. Där finns skrivråd, boktips, se-tips (1, 2, 3) – och ett tågmöte som förändrade mig.

Utforska gärna bloggen genom att använda sök-rutan, etikettmolnet och arkiv-listan här till höger.

Á plus tard,
Mattias