Plötsligt händer det
Den här texten handlar varken om reklam eller om skrivande. Den handlar om någonting ännu viktigare.
Det här hände häromdagen. Jag skulle ta mig från Göteborg till ett pittoreskt fiskesamhälle på kusten för att föreläsa om digitala utmaningar. Jag hoppade på tåget till min första anhalt: Stenungsund. Det fanns ett par tre lediga platser längs bak i tåget, i en sådan där inglasad kupé där livet är lite lugnare. Det passade mig. Planen för de närmaste två timmarna var att ”jobba undan lite”.
Intill fönstret i den där kupén satt en kille slash man, ungefär i min ålder skulle jag gissa. Han tittade upp på mig och sa hej. Det händer ju inte så ofta att någon säger hej till en främling på ett tåg, så jag sa hej tillbaka.
Jag slog mig ner. Och du vet hur det är; ibland har man bara inte lust (eller tid eller ork) att ta det där hej-et vidare i något slags samtal. Men ibland har man det. Det gick ett par sekunder. Jag frågade om han hade koll på vilken sms-kod jag skulle använda för att betala resan hela vägen ut till kusten. Det hade han inte. Eller snarare: han övertygade mig om att ombordpersonalen skulle kunna sälja ett färdbevis till mig. Och sa lade han till:
– Så du behöver inte vara orolig.
– Nä, sa jag, jag är inte orolig.
Det blev tyst en sekund.
– Är du rädd för döden, då?
Jag blev lite chockad över den plötsliga frågan, men maskerade chocken och svarade istället lugnt att jag nog inte tänker på döden särskilt ofta, att den liksom inte känns överhängande, men att tanken på att andra människor i mitt liv knappast är odödliga drabbade mig då och då.
– Jag fattar vad du menar, sa han. Jag hoppas till exempel att min mamma ska få hinna se mina barn. Men det är en stund kvar dit.
Jag nickade. Och det blev tyst en kort stund igen.
– Bor du där, dit du ska? undrade han.
– Nä, jag bor i Göteborg, sa jag och berättade att jag skulle dit för att föreläsa under eftermiddagen. Jag fick förklara vad jag jobbar med och lite vad det innebär. Och frågade var han bodde.
– Jag bor i Uddevalla, sa han.
– Men du jobbar i Göteborg?
– Nä… nä, det gör jag inte.
– Okej. Du pluggar där eller?
– Nä, asså nä.
– Okej…
– Jag har precis blivit frigiven ur fängelset, och nu är jag på väg hem för att träffa min familj. Jag har inte sett dem på över ett år.
– Skämtar du med mig?
– Nä.
– Så du har blivit utsläppt… alltså… id..
– Ja, idag.
Nu fick jag svårare att maskera chocken. Jag hasplade ur mig ett pärlband med idiotfrågor, men han verkade inte tycka att jag var bombad, utan svarade uppriktigt på fråga efter fråga.
– Jag har lärt mig vad ordet aldrig betyder, sa han. Jag har förlorat ett år av mitt liv, och jag har förstört mycket för de människor som jag har stulit ifrån. Jag har fått mitt straff, och nu tänker jag börja om på någonting nytt. Imorgon ska jag gå till Arbetsförmedlingen, och jag tänker ta körkort för att bli yrkeschaufför. En dag tänker jag flytta till Saudiarabien. Tror jag. Men Sverige är ändå världens bästa land. Det är så bra här. Jag kom hit när jag var sju år. Idag känner jag mig så lycklig.
Hans blick sökte sig ut genom fönstret. Utanför sken solen på höstfärgade träd, och perronger och öppna landskap seglade förbi. Det var som om jag – och kanske han också – plötsligt såg allt det där med lite andra ögon.
Vi pratade vidare om Sverige, om politik, om valet, om Sverigedemokraterna, om att allting är möjligt att förändra. Om stora drömmar och framtidsplaner.
Och vi närmade oss Stenungsund.
Jag fick fram ett anteckningsblock, slog upp ett vitt ark.
– Jag vill hålla kontakten med dig, skriv här, så håller vi kontakten. Om du vill såklart.
Han skrev ner sin mejladress – ”jag har ingen mobil, det fick man inte ha i fängelset”. Jag slog ihop blocket, vi tog i hand, och jag rafsade ihop mina grejer precis när tåget bromsade in.
– Du, sa han, du gör mig så j*vla glad.
– Du, sa jag, detsamma.
Jag behöver nog knappast förklara vilken makalös energikick det där mötet innebar. Sällan har jag träffat en människa som är så lycklig, klok och hoppfull. Han lyste upp hela min dag. Och fick mig än en gång att fatta att allting – allting! – handlar om människor. Och om att våga mötas.
64 kommentarer
Omer Rosenbaum oktober 18th, 2010
Jag brukar läsa inte så långt blogg inlägg men det var så intressant att läsa!
Och samma sak hände till mig igår i tunnelbana. Jag pratade med en tjej som berättade mig sitt livs historia vilket var samma historia att jag hade.
Livet är så oväntat.
Dan Engström oktober 18th, 2010
En underbar historia som ger energi även till oss andra! Tack för att du delade med dig.
Dagens länkar från Löwenhamn – 18 October, 2010 | Henrik Löwenhamn oktober 18th, 2010
[...] Please copy me » Plötsligt händer det [...]
Abbes pappa oktober 18th, 2010
Shit Mattias! Det där var en fin berättelse. Den gav mig en liten tår i ögat så här på morgonkvisten. Att du var en bra människa visste jag redan, men nu blev det så tydligt. Heja dig! Och heja killen i kupén!
Erika oktober 18th, 2010
Hej!
Vilken fin start på dagen du fick! Det är så härligt när sånt här händer som tyvärr är alltför sällan. Det fick mig minnas om ett fint möte för ett par årsen, måste leta fram mina anteckningar jag gjorde efteråt. Tyvärr bytte vi inget nummer, hoppas ni håller kontakten.
/Erika
Mia oktober 18th, 2010
WOW!
Jonas Medin oktober 18th, 2010
Det mänskliga mötet. Underskattat och med oändlig potential. Och här även väl skildrat.
Stellan oktober 18th, 2010
Ståpäls. Och det beror inte på att du nämner min hemort i texten.
Renée oktober 18th, 2010
*gilla*
Leif Ershag oktober 18th, 2010
Dom senaste dagarna har jag läst och sett några av dom bästa djupt medmänskliga inlägg jag läst på länge. Mymlan postade en amerikansk politiker som berättade om sin uppväxt. Scaber nestor postade sitt livs historia och nu det här… Jag är djupt rörd av internets medmänsklighet.
Du är en bra människa.
Maria oktober 18th, 2010
Underbart! Mår lite bättre nu. Tack!
PatJer oktober 18th, 2010
Härligt – tack för att du delar med dig!
Sanne Aronsson oktober 18th, 2010
Åh.
Det handlar om människor. Och om att våga mötas.
WORD!
Tack för en bra start på mig måndag!
Andrea oktober 18th, 2010
Otroligt välskrivet, man känner nästan att man var med er där i kupén. Tänkvärd historia, den kändes i hjärtat på mig. Tack!
Markus oktober 18th, 2010
tår i ögat… nästan… Fint!
Anna oktober 18th, 2010
Och du förmedlade det så väl att det lyste upp även min dag. Tack
Dagens « Raftsjö oktober 18th, 2010
[...] h&m, svarta skinnstövlar, grön kappa och rosa halsduk från Primark. Nu är det höst! Text: Plötsligt händer det. Alla borde läsa den här. Det är precis vad livet handlar om. Soundtrack: Idag lyssnar jag på [...]
Alqvist oktober 18th, 2010
Fantastisk berättelse.
Aleksandra oktober 18th, 2010
Fick en fin känsla i magen :) Vackert.
Mattias Östmar oktober 18th, 2010
Tack för att du delar! Ungefär samtidigt satt jag på ett tåg mellan Karlstad och Stockholm och hade ett snubblade lika möte. En kille som varit nykter (droger och alkohol) i 1,5 år och pratade om missbruksbeteenden. hur han gjorde för att övervinna sin hjärna som försökte lura honom att ta en öl varje dag och om alla polare han haft som dött hos honom.
Vi pratade om att dela – ”sharing” är lika mycket en grund för AA (anonyma alkoholister), som på Ängsbacka där jag jobbar nu och i sociala medier.
Just det där med värdet av att våga dela av sitt liv var det starkaste jag tog med mig.
Oskar oktober 18th, 2010
Plötsligt händer det…
…att man av en ren slump läser fantastiska berättelser som visar sig vara helt sanna.
Det här var en sådan!
Daniel Holm oktober 18th, 2010
Vad oerhört. Och vackert.
Cecilia oktober 18th, 2010
Visst är det fantastiskt att bli påmind om att det är detta som är det viktigaste. Att våga mötas. Och att växa genom möten. Bästa inlägget hittills. Autentiskt. Mänskligt. Nära.
Mattias Jansson oktober 18th, 2010
Fint,
tänk så många möten man kan gå miste om om man inte har modet att vara öppen.
Detta berörde mig idag… | inte bara pappa... oktober 18th, 2010
[...] Mattias är inte bara en fin person, duktig bloggare och jävligt trevlig. Han är en människa som är nyfiken på andra. När jag läste hans inlägg imorse så tårades det i ögonen måste jag säga. Att stanna upp och lyssna på människor med andra perspektiv än våra egna är viktigt. Blir ni det minsta nyfikna på vad jag menar så läs detta. [...]
Sarah Britz oktober 18th, 2010
Det är märkligt det där…att det är på tåg, i tunnelbanan, i bilar och bussar som de där öppna mötena sker. Som om det sker något med oss när vi färdas stillasittande. Vi delar farten framåt och vi kommer att kliva av….Håll kontakten med honom. Spännande.
Anna oktober 18th, 2010
Mattias!
Vilket starkt möte! Och väldigt fint skildrat.
Anna Blomdahl oktober 18th, 2010
Tack Mattias! Fin berättelse, och så vansinnigt fint skriven. Det bästa jag läst här någonsin, tror jag.
Per oktober 18th, 2010
Man blir bara så varm inuti liksom.
Fredrik oktober 18th, 2010
Jag maste halla med dig om att man maste vaga mota mer. Jag sitter har pa andra sidan atlanten i usa, dar man mycket oftare an hemma pratar med framlingar. I borjan tyckte jag det var obehagligt, for det ar inte direkt nagot som vi gor hemma i Sverige. Men efter 2 manader sa tycker jag det ar helt naturligt. Man pratar lite med personalen i matsalen. Nagon bredvid en i datorsalen ser en skriva pa nagot annat sprak och blir nyfiken. Jag har varit med om sa manga intressanta moten (inte lika intressant som ditt kanske), men man ar glad att folk ar lite mer oppna och intresserad utan att vara for patrangande.
Christians dagbok – 2010-10-18 | En sur karamell oktober 18th, 2010
[...] Shared Plötsligt händer det. [...]
Jeppe oktober 18th, 2010
Virkelig dejlig historie.
Tak.
Sandra oktober 19th, 2010
Underbart när man möter trevliga människor. Bonus är ju att ni fick en härlig dialog och inte bara monolog. :-)
men, löste det sig med tågbiljetten? ;-)
jardenberg kommenterar – 19 Oct, 2010 #jjk — jardenberg unedited oktober 19th, 2010
[...] Plötsligt händer det [...]
Helen oktober 19th, 2010
Vilken underbar berättelse!
Nabil oktober 19th, 2010
Det är sällan sånt här händer.
Väldigt fint skrivet. Hoppas innerligt på att jag får uppleva någonting liknande inom en snar framtid.
Viggo Andersen oktober 19th, 2010
Mycket läsvärd post, Mattias.
Tack.
/ Viggo
Livets underligheter | oktober 19th, 2010
[...] bloggen Please copy me. Det finns inte mycket att skriva som slår det inlägg han har gett titeln Plötsligt händer det! [...]
Mats oktober 19th, 2010
Gåshud!
Anders oktober 19th, 2010
Herrejävlar vilken fin berättelse. :)
Anna Toss oktober 19th, 2010
Jättefint, tack!
Pelle oktober 19th, 2010
Förmodar att de flesta i livet har dessa möten ibland med andra okända människor utan att de reflekterar över dom som just ett möte i livet utan mer som en händelse på denna livsväg antingen vi gillade den eller inte.Vad som gör mig intresserad av dessa som det verkar förvånade svar är att postningen utförts av en person som har tagit på sig rollen att berätta dessa historier rakt ut eftersom du nu är en föreläsare i en del av detta område.Något egentligen ganska vanligt med möten med okända blev på detta vis helt främmande och overkligt för somliga.Men så är det ju faktiskt inte …. :)
Tessan - KREATiV text I foto I design oktober 19th, 2010
Vilken solskenshistoria! Nu blev jag allt lite glad i själen känner jag.
Sarah oktober 20th, 2010
*Ryser* Det där var bland det bästa jag läst på länge. Det gör mig glad att folk som du finns. Om du fick en kick av ert möte…tänk då vad du gav tillbaka till honom. Blir alldeles varm i själen. <3
Anna oktober 20th, 2010
Nu vart jag tårögd. Så fint. :)
Henrik oktober 21st, 2010
Gåshud. Sånt man bara drömmer om att få uppleva.
Björn Alberts oktober 22nd, 2010
Tack för fin berättelse. Den berör och får mig att tänka. Trevlig helg!
dalmar oktober 22nd, 2010
Tack. Mattias
för fin berättelse. Den berör och får mig att tänka. Trevlig
Killen på tåget med Mattias
Veckan som gick – vecka 42 « Same Same But Different oktober 24th, 2010
[...] Den här texten kanske inte platsar här. Men jag ber dig att läsa, även om du inte klickat på en enda länk hittills i den här texten. Plötsligt händer det. En stark text om ett möte mellan två personer. [...]
Maja oktober 24th, 2010
Föst vill jag bara säga: jag gillar din skrivstil och du har givit mig ett nytt perspektiv på reklam. Tack för det!
Det andra jag vill säga är att det är få blogginlägg jag läst som är i klass med detta.
Alla borde få vara med om minst en sådan här konversation. Jag gillar även fortsättningen och jag gillar att det kommer en till fortsättning. Din blogg är väldigt läsvärd!
Hittat, länkat och kommenterat – October 25, 2010 | Emanuels randanmärkningar oktober 25th, 2010
[...] Please copy me » Plötsligt händer det [...]
Med lem « Tre vise männen oktober 26th, 2010
[...] Ps. För övrigt är det här den bästa predikan på länge. [...]
Craxyknas oktober 28th, 2010
Wow. Det där händer då sannerligen inte varje dag. Vad vackert du målar upp det, och vad vackert det låter. Wow är ordet!
Desiré oktober 29th, 2010
Nu gråter jag en skvätt. Fan.
Lunch med experter och texter om livet – Fredagsfeeling november 12th, 2010
[...] om Adwords-döden ändå har viss bäring. Tack alla bloggares vän för grymma länkar, btw. En fin text om livet fick sin uppföljning i veckan. Mattias, håll oss uppdaterade och det kommer att belönas med [...]
Jim november 29th, 2010
Fantastisk historia.
Sagt och gjort. « Fixidé 2011 december 6th, 2010
[...] Häromdagen var det ett blogginlägg om ett möte mellan två människor. [...]
andreas december 13th, 2010
Jag är lite sen men ändå. Jädrans fint, jag blir glad och rörd.
Abdikani Mohamed december 15th, 2010
väldigt intressant möte och berättelse och tack att du delar med dig
Kristina december 31st, 2010
Hittade din blogg idag, glad över det! Fin text, blev rörd!
Gott Nytt År
Alexander mars 14th, 2011
Det är inte ofta man stöter på någon som är så klok. låter som han har en lång resa framför sig.
väldigt bra skrivet och skildrat.
Henrik Löwenhamn oktober 18th, 2010
Häftigt!
Skön läsning en måndag morgon.