Kan vi acceptera svensklärare?
Delta i omröstningen i bloggens högerspalt.
Där jag jobbar är vi tio copywriters. Det betyder (minst) tio tokar som mer än gärna diskuterar om det heter si eller om det heter så. Det hände imorse. Vi hann inte ens börja arbeta innan Joachim, Andreas och jag befann oss indragna i ett språkligt krig. Det heter svensklärare, sa jag. Heter det inte, sa de. Heter det visst. Gör det inte. Jo. Nej. Joho. Nähä.
Det fanns ingen väg tillbaka. Någon skulle förr eller senare tvingas erkänna sig besegrad. Argumenten vägdes och viftades bort.
– Säger ni flickarum också?
– Nä, säger du gymplärare kanske?
Och så fortsatte vi. Likt jollar på okunskapens hav. Ingenstans siktade vi en språkrådlig hamn. Det verkade inte finnas en regel att hålla fast vid. Eller finns det?
En högst ovetenskaplig undersökning bland mina följare på Twitter visade att många höll med mig. Och att lika många höll med Joachim och Andreas. Suck. Tack och lov fann vi att någon hade haft samma kniviga dispyt, och då valt att fråga Språkrådet.
fråga
Är det accepterat att skriva svenskalärare?svar
Vi bedömer former som svenskalärare och tyskatimme som vardagliga i stilläge, men inte felaktiga. Detta tycks vara en generationsfråga, för yngre generationer verkar svenskalärare vara den mest naturliga formen.När förledet i ett sammansatt substantiv består av ett tvåstavigt substantiv som slutar på -a faller slutvokalen ofta bort: flicknamn, fickpengar, åskväder. Men bibehållet -a är vanligt i sammansatta ord där förledet är ett lånord: pizzabagare, datasystem och villatomt.
Det är med andra ord inte fel att varken skriva eller säga svenskalärare. Men det bryter mot en svensk språkregel. Här finns inget vitt och inget svart. Vi väljer helt sonika att se mellan fingrarna här. Och Svenska Akademiens ordlista ger okej för både svensklärare och svenskalärare. Det betyder vapenvila på Vallgatan 30. Tills vidare.
Vilken sida står du på? Kommentera och/eller delta i omröstningen i bloggens högerspalt.
16 kommentarer
Haljan januari 22nd, 2010
Jag håller med språkrådet, men är ändå van vid att säga svenskalärare. Det känns lite som att svensklärare är just det… en svensk lärare. Och svenskalärare en lärare som lär ut svenska.
Stavkontrollen i detta formulär ger fel för svenskalärare. Google accepterar båda stavningarna.
Men som frågan lyder ”Kan vi acceptera svensklärare?” – Jag tror att vi måste det. Vi har ju skolplikt i Sverige.
Tweets that mention Please copy me » Kan vi acceptera svensklärare? -- Topsy.com januari 22nd, 2010
[...] This post was mentioned on Twitter by Mattias Åkerberg, Anna Agerhall. Anna Agerhall said: @MammaMadde Du måste verkligen läsa detta: RT @Pleasecopyme Kan vi acceptera svensklärare? http://bit.ly/8MBTVS [...]
Mattias januari 22nd, 2010
Anjo: Ja, du höll låg profil. Men jag vet att du är ett par snäpp vassare än Ormet kruper. 
Haljan: Haha, ja vi får nog acceptera svensklärare då. Det där med att ”ämnet heter ju svenska” är ett vanligt argument. Men finns det verkligen lärare i att ”vara svensk”?
Haljan januari 22nd, 2010
Mattias: ”Men finns det verkligen lärare i att ”vara svensk”?” – Du får nog fråga migrationsverket. Jag tror dom kan det bättre än mig.
Björn januari 22nd, 2010
Läraren lär ju ut svenska och inte svensk så då borde det heta svenskalärare. Hade man haft undervisning i svenskhet hade svensklärare passa bra som namn.
Marcus Jarl januari 22nd, 2010
Jag har alltid sagt svenskalärare. Och argumentet är enligt ovan. Tycker det blir fel om man säger tysklärare t ex. I mitt huvud ser jag någon framför mig som engagerat lär ut tyska seder som korvstoppning och hur man blir bra på att bygga kvalitetsbilar. Lite fördomsfullt. Och ordet svensklärare drar bara tankarna till den där sketchen i Hipphipp om svenskt beteende.
”Hej. Jag är pappaledig!”.
Soffan januari 22nd, 2010
Svensklärare skulle kunna syfta till en lärare som undervisar i svenskhet. Att skriva ut svenska syftar ju på språket…
jardenberg kommenterar – 2010-01-23 — jardenberg unedited januari 23rd, 2010
[...] Please copy me » Kan vi acceptera svensklärare? [...]
Veckan som gick – vecka 3 « Same Same But Different januari 25th, 2010
[...] är kul, Per Torberger skriver om karaktärsord. Vilka är mina, vad stör ni er på? Det här är också intressant, lite crowdsourcing om huruvida ordet svenskalärare är okej eller inte att använda. Och när vi [...]
Veckan som gick – vecka 3 #ssbd januari 25th, 2010
[...] är kul, Per Torberger skriver om karaktärsord. Vilka är mina, vad stör ni er på? Det här är också intressant, lite crowdsourcing om huruvida ordet svenskalärare är okej eller inte att använda. Och när vi [...]
Hans A/Dedicate januari 27th, 2010
Men hörni.
Båda är ALLTID rätt. Om det ens finns utrymme för en seriös antingen-eller debatt kring en språkfråga kommer SAOL, Språkrådet och samlad expertis alltid att svara att båda varianterna är helt okej. Kanske under olika förhållanden och i olika stillägen, men ändå.
Lämna de språkpolisiära insatserna åt insändarskribenter och rättshaverister. Vi proffs gör bäst i att kliva upp ur Pudaslådan och sluta försöka skriva rätt och i stället koncentrera oss på att skriva bra.
Kom igen nu, för fan.
Mattias januari 27th, 2010
Hans A: Hoppsan! Jag tycker det är på sin plats att diskutera språkfrågor här. Kanske särskilt en sådan där det finns en gråzon. Självklart koncentrerar vi oss på att skriva bra – och rätt.
Och tack för att du fick mig att stifta bekantskap med Folke Pudas.
Anders februari 15th, 2010
Biologlärare och gymnastlärare?
Undervisar man i ämnet biologi är man biologilärare, undervisar man biologer (i vilket ämne som helst) är man biologlärare.
En svensklärare borde alltså undervisa svenskar – i valfritt ämne!
Per mars 16th, 2010
Jag har grunnat länge på detta eftersom att jag studerar till engelskAlärare.
I orden svenskalärare och svensklärare finns det en skillnad, liksom det finns i svenskahatare och svenskhatare.
I det senare fallet så är det givet vad man hatar, i det tidigare fallet finns det förvisso få lärare som lär ut svenskhet.
Svenska är i detta fall ett substantiv: ämnet svenska. Svensk- är ett sorts adjektiv, som i fallet svensktalande. Säger man ‘-talande’ behöver man ju inte säga svenskAtalande, man talar ju svenska, och då blir det rätt tydligt vad man åsyftar. (Märk väl att alla ibland säger t.ex. ett sorts lejon, då det egentligen ska vara en sorts lejon)
Jag orkar inte med exempel som gurkodlare vs gurkaodlare, det finns ingen riktig skillnad (konflikt) mellan dessa två, så varsågod, säg gurkodlare. Likaså gäller flickrum, gympasal, kakburk, osv.
Jag säger alltså svenskalärare och engelskalärare.
Joakim Jardenberg januari 23rd, 2010
Min enkla lösning: vi gör som jag säger och byter till engelska. Inte nog med att svensklärare blir helt obsolet, det blir dessutom helt naturligt att sär skriva.
This comment was originally posted on FriendFeed
Anjo januari 21st, 2010
Sa jag det? Jag vill minnas att det enda jag sa var att jag tycker att skolan ska läggas ned helt och hållet.
Möjligen påpekade jag något om att Ormet kruper skapat min språkkänsla och att det är den sketchen jag bygger min profession på.