Samtidigt är jag inte där än. Jag drivs fortfarande, precis som du Mattias beskriver, av vetgirighet och vilja att förstå samband och sammanhang. Det fyller min vardag med mening. (Relevans?)

Men som jag tidigare varit inne på, så tror jag att det är när man tror att man vet allt, som det avstannar. Kunskap har då blivit dogm. Och då kan bara ytterligare nya perspektiv slå hål på dogmerna.

Forskningssamhället vet ju exempelvis inte exakt hur hjärnan fungerar. De vet inte var kreativiteten sitter i hjärnan. Den sitter överallt och ingenstans. Ingen vet var en idé kommer ifrån. Bara att dom kommer under vissa förutsättningar. Och då är det inte så bra att vara alltför tvärsäker på hur världen är beskaffad, kanske.

Däremot finns det en hel del kunskap samlad om vad som påverkar människor, och hur det går till att forcera informationsspärrarna.