Förtjänade medier tar över från köpta. Det främsta mediet i dag är människor. Kravet att tillföra konsumenten ett värde blir allt högre. Då krävs det mer entreprenörsdrivna projektledare. Andreas Dahlqvist, creative director, DDB Stockholm[källa]
***
Alexa Meade, 23, är mamma till konstverket. Hon är både fotograf och konstnär. Hon målar direkt på sina modeller – och sedan fotograferar hon dem. Kolla in mannens ögon och tänder. Och upptäck mer på www.alexameade.com.
Den 19 september är det val till riksdag, kommun och landsting. Och nu tar politikerna steget in i tv-reklampauserna; för första gången någonsin kommer TV4 att sända politiska reklamfilmer i samband med ett riksdagsval. Alla riksdagspartier tar de närmaste veckorna chansen att påverka väljarna med reklamfilm. Please copy me bad Marie Grusell och Lennart Hast vid Göteborg universitet att analysera deras kampanjer.
Vart fjärde år ber partierna om förnyat förtroende att styra landet. De satsar stora pengar på att både vinna nya röster och återvinna gamla. Vi tycker och tänker alla olika om de politiska partiernas kampanjer, delvis för att vi tycker olika om deras ideologiska ståndpunkter. Men om vi tittar på kampanjerna ur ett kommunikativt perspektiv, vad ser vi då?
Tre vägar att gå
Det finns många faktorer som partierna har att ta ställning till i sitt kampanjarbete. Utgångspunkten i arbetet är: Vilka är partiets kärnvärden och hur ska dessa kommuniceras? Det finns tre övergripande synsätt om förhållandet till väljarna:
1. Produktorienterat; det vill säga att partiet argumenterar för vad det står för och tror på. Partiet antar att väljarna kommer att inse att dess idéer är de rätta och att väljarna därför kommer att rösta på partiet. Den här typen av parti vägrar att ändra på sina idéer även om konsekvensen blir att partiet förlorar röster på det.
2. Försäljningsorienterat; det vill säga att partiet lägger sitt fokus på att paketera och sälja argumenten till väljarna. Partiets budskap är färdigförpackat till väljarna, men partiet är medvetet om att budskapet inte är det som väljarna per automatik efterfrågar. Marknadsundersökningstekniker och den senaste reklamen används för att övertyga väljarna.
3. Marknadsorienterat; det vill säga att partiet anpassar sin politik för att tillgodose väljarnas behov. Marknadsundersökningar används för att identifiera väljarnas behov, sedan anpassas politiken till detta. Men det är inte detsamma som att ge väljarna vad de vill ha eller att enbart följa väljaropinionen; partiet behöver garantera att det också kan uppfylla de vallöften man ger väljarna.
De politiska partierna behöver även ta hänsyn till hur valkampanjerna ska utformas. Är det partiet eller partiledaren som ska vara i fokus? Vilken roll tar man till respektive blocks gemensamma varumärke?
Kommunikativa knutar
På det rent kommunikativa planet finns även andra faktorer att ta hänsyn till. Har reklamen partiet som tydlig avsändare? Går budskapet lätt att koppla samman till partiets kärnvärden? Vilken känsla hos mottagaren vill man att budskapet ska framkalla? Hur anpassar man budskapen efter olika mediekanalers villkor, exempelvis valaffischer och åsiktsreklam på tv?
Så vad tycker vi om partiernas kampanjer? Våra kommentarer bygger på det samlade intrycket av affischer och reklamfilmer.
VÄNSTERPARTIET/ DE RÖDGRÖNA
Vänsterpartiet har, trots sitt principiella motstånd, valt att köpa tv-reklamtid. De använder det köpta utrymmet för att sända De Rödgrönas gemensamma reklamfilm.
Reklambyrå:Electric BoogieKampanjbudget: 10 miljoner
Vänsterpartiets kampanj bygger på en enkel idé som är konsekvent genomförd. Färgerna är klara och ljusa, och signalerar mänskliga värden. Gissningsvis är tanken att visa att barnen är vår framtid. Vi noterar att partiledaren lyser med sin frånvaro.
Min svåger Peter är som folk i mest. Han är med andra ord ganska ointresserade av reklam. Peter är nog till och med mer ointresserad av reklam än folk i mest. Därför höll jag på att trilla av trottoaren häromdagen när han plötsligt sa: »Har du hört den där Ica-reklamen? Den på radio, med kyckling på fredag fast om falukorv istället. Det är faktiskt riktigt rolig.« Jag har sagt det förut, och nu säger jag det igen: när folk som befinner sig låångt utanför reklambranschen frivilligt pratar om reklam, då är det läge att blåsa upp öronen till elefantstorlek.
Såpan om Stig och Ulf och de andra är Sveriges genom tiderna mest sönderkramade reklamsåpa. Den är omtyckt både av folk på gatan och folk i branschen. Och tillsammans med reklambyrån King har Ica gång efter annan lyckats att förnya sig. Det kommer kanske inte att funka till jordens undergång, men det funkar fortfarande. Vi andra i branschen borde vara stolta över Ica-såpan – den är ett folkligt föredöme för reklam som går hem. Förhoppningsvis inspirerar den oss dessutom att skapa koncept med samma styrka och uthållighet.
Nu till saken. Just nu lanserar Ica tjänsten Billiga veckan. Den gör att du enkelt kan sätta ihop goda vardagsrecept utan att det behöver kosta skjortan. Du får nya förslag, och slipper laga paradrätten vareviga dag. Det väljer Ica och King att berätta i tv, radio och i butik.
Reklamfilm
På måndag ere fläskkotlett den bästa man kan få.
På tisdag ere fläskkotlett jag tror att jag tar två.
Onsdag å torsdag vår favoriträtt, då vill jag ha fläskotlett.
På fredag ere fläskkotlett, på lördag ere fläskkotlett
på söndag ere fläskkotlett, på måndag ere fläskkotlett
på tisdag ere fläskkotlett, då vill jag ha fläskkotlett.
På onsdag ere fläskkotlett.
Radio
Korta reflektioner
Kalla mig gärna lättflörtad, men jag tycker det här är rasande bra reklam. Dessutom har den där låten satt sig på min hjärna som en armé blodiglar. ”Tack”.
Alex Bogusky has been called the Elvis of Advertising. With classic campaigns for Burger King, Volkswagen, Hulu and Ikea, Alex has become one of the most influential creatives of our time. So when he chose to leave the business in July 2010, many eyebrows were raised, and many questions were left unanswered. Alex himself calls Please copy me “a great place to set the record straight”. These are his own words on the future of advertisement, the importance of change, and why he decided to move on.
Hi, Alex. Why are you leaving the advertising industry?
»I didn’t say I was leaving the industry. Other people suggest I’m leaving the industry. I’m a designer that became an advertiser and probably have the mind of a marketer. So the industry is plenty big for me to be all those things without working at an advertising agency. So the question is probably more around why I left an agency I love and helped build. There are probably a couple hundred little reasons and one big reason. I couldn’t find a way to be my genuine self anymore. I couldn’t use my genuine voice anymore in a public forum. And because of that I was having less and less fun. If we are lucky in life our values and our professional life are in perfect alignment. I had that and I was on a mission most of my career but over the last year and a half the values and the work began to migrate away from each other. I tried to bring them back in line and perhaps I should have continued on that path but I realized that it would have cost a lot of people their jobs and I wasn’t willing to do that.«
What has been your greatest motivation and inspiration over the years?
»Change. I love when things change and I love to be a part of that change. Playing in the psychic soup of pop culture is just flat fun. Whether you do it on a micro level with some sticker or a macro level with a hundred million dollar campaign it’s invigorating in the same way the movie and music industries are. And the tool of creativity is a tool you never become a complete master of. There is always more to learn and new people to teach. We all have the innate ability to be creative problem solvers and I love being a part of pulling that out of people.«
What’s your advice to people who want to change the world through advertising?
»Read Danielle Goleman’s latest book, Ecological Intelligence. He also wrote Emotional Intelligence which is a life changer for any creative person. In his new book he outlines the coming power of radical transparency to transform consumers from mindless consumption to an enlightened and highly educated consumption. With transparency and new digital tools for consumers to effortlessly examine the entire life cycle of a company and or product, the desire to actually ”vote with your dollars” can become a reality. Any advertiser that wants to create a greater good will look for ways to align there clients with this move toward a more enlightened and empowered customer.«
Where is advertising going? What does the future hold – both for creatives and consumers?
»Pick a direction. It will go pretty much every direction you see it going now plus a few more for the next few years. But beyond that my sense is that the marketers job will be less and less about telling made up stories or 30 second theatre and move more toward a group of professionals that have the skills and insights to deliver a very accurate and transparent real-time reality of exactly what a product or company is. Less bull shit and more reality has been the trend and I think it will increase dramatically in the coming years. And the most successful marketer will be those that can deliver something as mundane as the truth in an entertaining and engaging way.«
Now, what is your next move?
»I heard Joseph Campbell say ”follow your bliss” when I was 19 years old and I’ve tried to stay true to those words. We all have an amazingly accurate internal compass that we can follow even though we have no idea where the destination is. If it gets you excited and feels right then it probably is. So I’ve got the compass out and I’m walking.«
Interview by Mattias Åkerberg, copywriter and advertising blogger based in Gothenburg, Sweden. Feel free to quote this article. If you do so, please mention Please copy me as the source. Thanks for reading.
Här är vinnarannonsen i DN Reklamcupen 2010.
För dig med sviktande syn: här är texten aningen förstorad.
Reklamcupenhar bliviten sommartradition i reklamsverige. Medan de flesta av oss gör mest ingenting möts nyfödda printannonser i dagliga dueller i Dagens Nyheter. Den som inte vinner åker ut. Den färglösa Lidl-annonsen signerad Grey Stockholm slog ut allt motstånd och plockade hem två tredjedelar av folkets röster i finalen. Förstapriset: en studieresa till New York för både arbetsgruppen och uppdragsgivaren. Grattis till Grey och Lidl!
Juryns motivering Att låta läsaren färglägga en annons i huvudet är interaktivitet när den är som snålast. Lidl vill inte vara fina. Man siktar bara på att uppfattas som billigast, och den vinnande annonsen utstrålar billighet så effektivt att ingen ens tittar på priset.
Arbetsgruppen
Reklambyrå: Grey
Copywriter: Josefine Adner
Art director: Rikard Holst
Projektledare: Douglas Sandor
Strateg/planner: Sten Andersen
Grafisk formgivare: Richard Landerus
Produktionsledare: Karin Wendt
Originalare: Helena Nilsson
Uppdragsgivare: Lidl – Caroline Forsshell, reklamchef; och Sofia Stampe, marknadskoordinator
Korta reflektioner
Det här är en annons man blir lite avundsjuk; man önskar ju att man själv hade gjort den. Det är ofta måttet på en riktigt bra annons. Och det är den här. Den är smart och hänger samman med det övergripande Lidl-konceptet om att spara in på alla onödiga kostnader, men ändå lyxa till det lite. Därför blir det bra, och inte VM i efterkonstruktion. Dessutom visar annonsen igen att bra reklam påfallande ofta är barnsligt enkel.
UPPDRAGET Clarion Hotel Post kommer att bli ett Sveriges mest spektakulära hotell. Det står klart i november 2011 och inrymmer 501 rum, konferensmöjligheter, spa och spännande restauranger. Uppdraget är att göra Clarion Hotel Post till det naturliga valet av mötesplats i Göteborg.
UTSTÄLLNINGEN
De femton kreativa tävlingsbidragen presenteras i en utställning, dit den samlade branschen är inbjuden för att tycka. Det blir vernissage och mingel torsdagen den 26 augusti klockan 17-19. Platsen är Meetmasters nya lokaler på Västra Hamngatan 21 (klicka för karta) i Göteborg. Räkna med dryck, snacks, skön musik från DJ Somewear – och riktigt bra idéer.
På toppen av toppen av det isberg vi kallar reklam hittar vi den där reklamen – ofta tidningsannonser – som man fattar på 0,3 sekunder, som är sådär smart att man blir lite avundsjuk. Vi kan kalla den för brasiliansk – det är ju lite si och så med läskunnigheten där – eftersom du oftast bara behöver en stor bild och en logotyp för att sluta cirkeln. Tävlingsreklam och reklam-för-reklamare är också gångbara namn på det omtyckta barnet. Och vi som hela dagarna jobbar med reklam, men alltför sällan får göra brasiliansk sådan tar varje tillfälle till inspiration. Här är ett sådant:
Hur får man folk att inse ens förträfflighet utan att skryta med den? Kanske genom att göra fel, och på så sätt locka målgruppen att uppleva produkten på plats – och bilda sig sin egen uppfattning. Det gör Mataffären.se i sin senaste kampanj, som använder sig av tv, radio, banners, sociala medier och lokala annonser i Aftonbladet. Idag hittar du den andra av tre annonser i kvällstidningen. Bakom kampanjen står Henrik Bergqvist på Department of Doing och Per Robert Öhlin.
Innan vi snackar om annonserna, kommer här en kort bakgrund: Mataffären.se är Sveriges största färskvarubutik på nätet. Det är Coop som driver den med målet är att ändra folks beteende och skaffa sig nya matvanor. Med andra ord: övertyga dem att handla sina dagligvaror på nätet och få dem levererade hem på ett miljövänligt sätt redan dagen efter. Målgruppen är unga vuxna, moderna människor som lätt tar till sig nya vanor och delar Coops traditionella syn på mat och miljö.
Kampanjen då? Den ska förmedla fördelarna med Mataffären.se: färskheten, den ekologiska profilen och det miljövänliga alternativet (maten levereras med biogasbilar). Per Robert Öhlin, copywriter, förklarar:
– Först pratade vi i vanlig ordning om hur fördelarna bäst skulle förmedlas, men snart insåg vi att det bästa sättet var att låta målgruppen uppleva produkten på plats. Så istället för att skryta om vår förträfflighet frågade vi oss om det inte vore bättre att försöka locka in folk i butiken på nätet och där få skapa sig en egen uppfattning. Utmaningen blev alltså: hur får vi så många som möjligt att gå in på mataffären.se?
– Det självklara svaret blev att locka med pengar. För att stå ut i bruset insåg vi att det måste röra sig en stor summa pengar, så vi bestämde att vi skulle skänka bort 5000 kronor mot en fullkomligt bagatellartad motprestation. För att skapa sympati och ytterligare skilja oss från mängden bestämde vi oss för att låta konsumenten få möjlighet att känna sig överlägsen oss på något sätt. Kanske få rätta till fel som vi begått? Där föddes tanken att parafrasera en gammal annonsidé av Neil French: att leta efter ett stavfel. Det passar oss som handen i handsken för att läsaren då måste ta sig igenom en större mängd text, som i vårt fall självfallet handlar om Mataffären.se och vad den är bra på.
Copyn
Rubrik: Oops! Vi råkade stava fel i vårt materbjudande. Den som först hittar felet vinner mat för 5.000:-
Vi är inte bara Sveriges största färskvarubutik på nätet, vi är kanske också Sveriges mest generösa.
Under den närmaste veckan får du 50% rabatt på flera varor från vår delikatessdisk. Är du ny hos oss bjuder vi dessutom på hemkörningen.
Tyvärr råkade ett stavfel smyga sig in i texten.
Den förste som hittar det och mejlar det till oss på stavfel@mataffaren.se vinner matvaror till ett värde av 5.000 kronor. Kila in på www.mataffären.se, leta reda på erbjudandet och studera texten noggrant. Vill du ha ett tips? Gör det nu.
DE ANDRA ANNONSERNA
Korta reflektioner
Det här en smart liten idé. Det enda som förvånar mig är att den inte är mer ”gjord”. För lite gjord är den allt (men det är mest vi reklamarbetare som känner till och bryr oss om sådant). Den som kan läsa, stava och vill vinna fem tuss läser förmodligen texten. Hela texten. En gång. Och en gång till. Först lite svepande, sedan mer i detalj. Förhoppningsvis och förmodligen går budskapet in också. Själv går jag först bet på att hitta stavfelet, hittar ett annat (tror jag!), men hittar snart rätt fel. Utan att använda stavningsprogrammet såklart.
Men! Kanske är det ett aningen för stort steg från tidningsannonsen till hemsidan bara för att hitta ett stavfel. Och kanske är det i annonserna lite förvirrande i vilken text det där misstaget gömmer sig. Men den som hittar dit lär garanterat ta sig tid att läsa hela texten. Och hur ofta händer det egentligen?
Hittar du stavfelet? Och vad tycker du om kampanjen?
Leon Nordin sägs under sin tid i reklambranschen ha varit en man med både ryggrad och pondus. Han lär ha sagt vad han tyckte – till både uppdragsgivare och medarbetare. En gång ifrågasatte Leon varför byrån skulle ta sig an Gulf-uppdraget – ”Varför ska vi vilja jobba med er? Ni säljer ju samma soppa som alla andra!” – och frågade vid ett annat tillfälle Statiol-ledningen varför den nya logotypen skulle se ut ”som en upp-och-nervänd livmoder”. Dessutom formulerade han tio nej-regler som vi i dagens svenska reklambranschen – som alldeles för ofta säger ja, okej – säkert har ett och annat att lära oss av.
1. Nej, det blir inte lätt.
2. Nej, det kommer inte att gå fort.
3. Nej, det blir inte billigt.
4. Nej, du kommer inte undan själv.
5. Nej, inga kommittéer.
6. Nej, vi gör inte speck-uppdrag.
7. Nej, vi visar inga alternativa lösningar.
8. Nej, vi eftertestar inte kommunikation.
9. Nej, du får inte ta med dig skissen.
10. Nej, jag bryr mig inte om vad din fru/man tycker.
Tack till Håkan Aludd, art director på Sunny side up.
Att lansera en reklamkampanj under juli månad är lite som att vinka till en blind. Och egentligen är det väl inte mycket som man missar under semesterdvalan, men den här kampanjen för Stockholms Stadsmission är värt ett bättre öde.
Bakom kampanjen – med målet att avskaffa hemlösheten – står de avgående Berghs-studenterna Charlotte Jacobsson, planner; Gabrielle Lööf, art director; Oscar Sköld, planner; Fredrik Mattsson, copywriter; och Leo Magnusson, copywriter. Med idén att skicka ett brev till Norge och be om åtskilliga miljoner i kampen mot hemlöshet vann de tidigare i år Reklamkraft-tävlingen TV-Hjälpen. Förstapriset: en filmbudget och reklamtid i flera kommersiella tv-kanaler.
Men vad är grejen? Varför ett brev till Norge? En rapport som Stockholms Stadsmission nyligen tagit fram visar att de senaste decenniets politiska insatser inte har lyckats minska hemlösheten i Sverige; ofta handlar det om kortsiktiga lösningen som till exempel härbärgen och akutboenden. Problemet kvarstår, och idag finns närmare 5 000 stockholmare som saknar ett hem.
I början på juli månad skickade Yvonne Borg på Stockholms Stadsmission ett brev till Norges statsminister Jens Stoltenberg, där hon vädjar om ett ekonomiskt stöd på 300 miljoner svenska kronor, som ska användas för att utveckla bostadsmodellen Bostad Först. Modellen ser egen bostad som en mänsklig rättighet, också för människor som står under vård, och erbjuder istället frivilligt stöd i den egna bostaden. Norge är ett av flera länder som med framgång har använt Bostad Först.
REKLAMFILMEN
HÄR ÄR HELA NORGEBREVET
ANSÖKAN OM EKONOMISKT BISTÅND FÖR STOCKHOLMS HEMLÖSA
Hej.
Mitt namn är Yvonne Borg och jag arbetar på Stockholms Stadsmission i Sverige. Bara i Stockholms län lever idag cirka 5 000 personer i hemlöshet, och numera ser vi dessutom allt fler unga utan tak över huvudet på våra gator.
Jag skriver detta för att vädja om ekonomiskt bistånd för dem som lever i hemlöshet i Stockholm. Vi behöver hjälp med att bryta utvecklingen och skingra nöden. Trots de svenska politikernas nollvision har man inte lyckats avhjälpa situationen.
Det är naturligtvis frustrerande att vi i ett välmående land som Sverige inte kan göra tillräckligt för våra medborgare, och att allt färre svenskar känner ett ansvar för sina medmänniskor. Istället ser man den sargade gatubilden och hemlösheten som ett problem som någon annan ska ta hand om.
På Stockholms Stadsmission gör vi så gott vi kan. Dessvärre räcker inte våra insamlade medel och insatser till för att förändra förutsättningarna för dem som lever i samhällets utkant. Vi hoppas därför på stöd från våra grannar – det norska folket.
Vi ansöker i en första fas om 300 miljoner SEK för att avhjälpa de mest akuta behoven som tak över huvudet. Biståndsbeloppet avses användas för att utveckla projektet Bostad först – en modell mot hemlöshet som med framgång har använts i USA.
Utöver den direkta nödvändiga hjälpen för dem som lever i störst utsatthet i Stockholm tror vi att ett ekonomiskt bistånd från er skulle fungera som en effektiv ”ögonöppnare” för såväl Sveriges makthavare som för det svenska folket. Situationen för dem som lever i hemlöshet skulle då inte lika lätt falla i glömska.
Med förhoppningar om ett snabbt handläggningsförfarande.
Vänliga hälsningar
Yvonne Borg
Kommunikations- och insamlingschef
Stockholms Stadsmission
Korta reflektioner
+ Om du ler när du får höra om en idé är det ofta en riktigt bra idé. Jag log när jag hörde om det här Norgebrevet. Det hela är så enkelt, nästan banalt (aha, ett brev!), men ändå vågat och okonventionellt. Att tigga pengar från det knösusrika grannlandet skulle vara en idé att lätt fega ur, men icke. Modigt.
- Grundtanken är kanon, men kampanjen känns väldigt tunn. Det är ett brev och inte mer. Och brevet i sig är ganska styltigt; verkar ha svårt att bestämma för om det ska vara avslappnat eller formellt. Det smarta i den här kampanjen tar liksom aldrig riktigt tag i mig, når inte riktigt ända fram. Kanske har det med brevet att göra. Kanske är det att resonemanget haltar. Eller kanske är det att där brinnande engagemanget aldrig riktigt lyser igenom.
Summa: hejaheja för idén – och för modet att genomföra den!
Okej, folks. Det här inlägget kommer inte handla särskilt mycket om reklam, men desto mer om årets lataste veckor. Det kan säkert vara kul att läsa som lite omväxling.
Sommaren är inte över. Det är bara lite mindre kvar av den.
Bäst av allt är kärleken. En ljummen julikväll i en park i Nice frågade jag min Evelina om hon en dag vill gifta sig med mig. Och hon sa ja. Då är det klart att det blev en alldeles fantastisk vecka. Vi gjorde mest ingenting, men ändå allt. Vi blev kära i Nice. I stränderna, palmerna, i värmen, i havet, gränderna, maten, lägenheten, i varandra.
I hemlighet letade vi lite förstrött efter Per Hagman, generationsförfattaren som under 1990-talet var ”så himla Stockholm” för att senare flydde Sverige för att bli – med hans egna ord – ”världens yngsta, och gladaste, pensionär – i Nice. I lägenheten låg en flera år gammal RES, där den flyende författaren förklarade sin kärlek till pärlan på Rivieran:
Nice är lite som Jackie.
Jackie är kvinnan som 1968 öppnade den lilla baren La Mediterranée på en i dag turisttät gata; en avskedsgåva från en gammal älskare och början på hennes nya liv efter de vilda åren. Den magiskt vackra och futuristiskt sextiotalistiska inredningen är orörd och går helt i orange. I baren tronar hennes samling av olika prydnadsgrodor, men knappt längre ens några stammisar. För numera har hon sorgligt nog ibland stängt flera dagar i sträck.
Så sent som i slutet av nittiotalet var hon lycklig och harmonisk och jag firade såväl jul- som nyårsaftnar i hennes lilla orangea oas, tillsammans med halvdussinet andra ensamma hjärtan och Jackievänner. Hon brukade köpa partyhattar och serpentiner till oss alla, sätta upp ferméskylten på dörren och så dansade vi om och om igen till Modern Talkings You’re my heart, you’re my soul.
Men för några år sedan blev Jackie rånad och nerslagen på väg hem en natt och sedan dess är hon inte sig lik; förvirrad, misstänksam mot allt och alla och inte helt rumsren i sin syn på invandrare. Frågan är om det inte dansats till Modern Talking på Le Mediterranée för sista gången. Men gå förbi och ta en kaffe om det är öppet, inredningen är makalös.
Vi hittade till ett närmast öde Le Mediterranée, men ingen Per Hagman. Vid baren serverade Jackie oss vitt vin medan vi beundrade den kopiösa grodsamlingen. Det skulle dröja ytterligare några stekheta dagar innan vi plötsligt och flyktigt såg Per Hagman i folkvimlet i en smal gamla-stan-gränd. Check.
På Moderna Museet – Musee d’Art Moderne et d’Art Contemporain – ställer den kinesiska konstnären Cai Guo-Qiang just nu ut sina verk. Han är sannerligen en man som gillar när det smäller. Han skapar konst med krut och stubiner. Och han regisserade det blygsamma fyrverkeriet i samband med den olympiska invigningen i Beijing 2008:
Andra lärdomar från en vecka i Nice: Det är på Café de Turin du ska avnjuta ostron och champagne, glass kan vara riktigt dyrt, socca (pannkaka gjord på kikärtsmjöl) är ingen höjdare, Cours Saleya är marknadernas marknad och utsikten från den botaniska trädgården La Colline du Château är alldeles makalös.
Men min semester tog sin början på annat håll längs Medelhavet, med en intensiv och fantastisk seglarvecka i kroatiska Dalmatien. Bara den som har upplevt det kan förstå. För mig innebär resan många möten med nya människor, oräkneliga salta bad och upplevelser utöver det vanliga.
Vi var på Hvar och festade på Carpe Diem, på Hula Hula Beach Club, på vackra Vis, i Šibenika och vid vattenfallen i nationalparken Krka. Dessutom besökte vi Brac och vingården Senjković, det berömda stenhuggeriet i Pucišca (som har levererat lejonparten av marmorstenen till Vita huset), och upplevde utsikten Vidova Gora-utsikten över skärgården och klapperstensstranden Zlatni Rat.
Planet från Nice landade i Stockholm, och tillsammans med Evelina och vänner blev det shopping (WESC!), skärgården (Pärlan på Möja!) och Skansen-allsång (Mando Diao!). Dessutom blev det en sväng med Daniel Vaccino till Fotografiska som visade med fotografier signerade Annie Leibovitz, Lennart Nilsson och Vee Speers. Och Moderna museet/Arkitekturmuseet bjöd på Ed Ruscha och Noll Noll Koll. På kvällen blev det Mälarpaviljongen vid Norr Mälarstrand.
Slutsats: Stockholm är en vacker stad. Skärgården är härlig. Särskilt när solen skiner.
Bonus: Vi upptäckte Macho! – landets första snabbmatskedja (om man nu kalla EN restaurang det) med tex-mex. Ruggigt gott. Öppna i Göteborg!
Och just när du inte trodde att det var möjligt att uppleva mer under en semester: jag har varit i Glasriket också (på glasbruket och outleten i Kosta), i Karlskrona (med Saltöbad, kolonilottstitt på übersvenska Dragsö och gigantglassar på Glassiären. På vägen hem till Göteborg stannade vi och åkte sommarrodel från Hallandsåsens topp (vansinnigt roligt!).
Det var mitt sommarlov i korthet. Tack för att du tog dig tid att läsa.
Den som säger att intresset för att vinna boken Den mentala orgasmen var ‘högst blygsamt’, han ljuger. Många, många tävlade om alstret där Fuck Logic-författaren Per Öhlin sammanfattar sina tankar om kreativitet. Men bara en kan vinna. Och nu står det klart att det är Ida Nilsson på pr-byrån Perspective som kan skryta med att slippa betala ett endaste öre för Den mentala orgasmen.
Please copy me säger grattis – och tackar alla som tävlade, men inte vann! Det kommer fler chanser.
Jag gillar när allting drar igång igen. Just nu är den kanske bästa tiden på året. Folk är utvilade, men också laddade. Vi gör upp planer, nya vanor och hoppar jämfota in i höstprojekten. Och vi vet att vi lovar liiite för mycket. Men skit samma. Det enda vi behöver nu är en dunk inspiration som bensin på nu-börjar-världens-bästa-höst-elden. Du som bor i Göteborg gör därför rätt i att svänga in på Pecha Kucha nu på tisdag.
Kort repetition: Pecha Kucha är en globalt presentationsformat där kreatörer från olika områden presenterar 20 bilder som var och en visas i 20 sekunder. Det blir 6 minuter och 40 sekunder. Och det blir en helkväll med inblickar i många världar.
Med start klockan 20.20 tisdagen den 10 augusti blir det tio sådana kreativa kortpresentationer om bland mycket annat yoga, struktur, nördfilmer, väskor och Molièr-pjäser. Det är fritt inträde. Det är på Park Lane. Och det finns bar.
Under det pågående Göteborg Kulturkalas vore det synd att missa: förhandsvisningen av Puss, Asha Ali, Oskar Linnros, Glada Hudikteatern och designmarknad på Röhsska museet. Och säkert en hel del annat. Hela programmet finns här.
Det är tid att koppla ur, koppla av, koppla bort. Tid att ta semester helt enkelt. Men först en blick i backspegeln. Jag har börjat gilla det där, att se tillbaka och samla ihop intrycken av det där som har hänt (för att sedan gå vidare). Det brukar alltid bli tydligt att man har hunnit med en hel del. Det här första 2010-halvåret är långt ifrån ett undantag.
***
Men det har varit en lite speciell första halvlek. I mars valde jag att gå ner i tid på jobbet, och arbeta tre dagar i veckan med boken, bloggen och de där projekten som annars inte får någon tid. Hur man försvarar någonting sådant ekonomiskt har jag ingen aning om, men för mig var det viktigt och lite smart. Det händer någonting med tankarna när man släpper in lite luft i kalendern, och ser saker och ting lite utifrån. Fler – kanske du – borde fundera på att göra likadant någon gång.
Tillsammans med 300 andra lekte jag kurragömma på IKEA Bäckebol. Det var en väldigt kall januaridag. Oskar Hanska följde med för att dokumentära påhittet. Efter 20 minuter i en varm hög av knallgula shoppingkassar blev jag avslöjad av ett par finniga sjuttonåringar. Men Göteborgs-Posten tyckte åtminstone att jag hade lyckats hitta det bästa gömstället. Och det är förbaskat roligt att leka – särskilt på IKEA. Att nästan 6 000 har sett filmen på YouTube är bara konstigt. Och lite kul.
En söndag i februari mötte jag upp Dan Stendahl, ad på Dragster, för en sen frukost på Soho. Vi skulle egentligen ha pratat om annat, men vi kom att prata om Folkets guldägg och kunde inte sluta. Vi skissade på en plan, och valde att sjösätta det hela utan att in i detalj ha planerat resan. En vecka senare var vi i gång. En bloggpost som förklarade grejen – och en Facebook-grupp som samlade engagemanget. Och egentligen hade vi inte räknat med något större sådant från branschen, de många hejaropen överraskade oss. Folk hörde av sig och vill bidra med sin kunskap och sina kontakter. Vi hittade en välgörenhetsorganisation (steg ett!), men deras marknadschef ville att vi skulle dubbelkolla med Komm att det var okej att köra. Det gjorde vi – och där blev det stopp. Men inga hårda känslor uppstod; Komm förklarade att de gillade vårt initiativ, men att de ägde rätten till varumärket Guldäggstävlingen (dock inte Guldägget). De bad oss att hitta ett annat namn, men vi förklarade att Folkets guldägg är det enda självklara namnet, och lämnade därefter hela idén till Sveriges Kommunikationsbyråer att förverkliga redan 2011. Det var inte planen från början, men så blev det. På två veckor har bidragit till att skapa en debatt om ett bredare – och bättre? – guldäggstävling. 800 medlemmar på Facebook, 50+ kommentarer på Dagens Media samt flera krönikor och bloggposter på webben talar sitt tydliga språk. Vi är många som hoppas på ett Folkets guldägg nästa år.
***
Apropå tävling. Med det starka stödet från dig och många andra som läser den här bloggen upprepade Please copy me bedriften att nå en pallplats i omröstningen YABA 2010. Efter fjolårets seger blev det i år en delad – med The Brand Man – andraplats. Björn Alberts vann rättvist. Jag tackar ödmjukt för alla röster – och de stöttande orden från Magnus Jakobsson, Ulrika Good, Bo Bergström, Emma Zetterholm Kling, Daniel Vaccino, Oskar Hanska och Navid Modiri.
Att sitta i Guldäggsjuryn var ett svårt, spännande och väldigt roligt uppdrag. Jag försökte att inifrån ge en så tydlig bild som möjligt av hur juryarbetet går till [123] – utan att avslöja några som helst detaljer om resultatet. Det var en hårfin balansgång. Men det gick fint. Och det var härligt att umgås med begåvat reklamfolk många dagar i sträck.
Själva Guldäggetblev en kväll att minnas. DDB Stockholm dominerade. Niklas ”Jobb utan klipp” Lundengård fick min extra galabiljett, och Maria Häggman agerade mingelfotograf. För den som gillar reklam är den här kvällen bättre än julafton. Först reklambonanza kvällen lång, sedan mingel tillsammans med landets roligaste kreatörer. Det hade hunnit bli ljust när jag till sist hittade hem efter festen.
***
Efter Guldägget fick jag uppdraget (tack, ADA!) att sammanfatta det gångna året inom den svenska reklambranschen. Inte helt enkelt, men jag tycker det blev en alldeles lagom omfattande branschanalys.
***
Ska kreatörer jobba gratis? Om det samtalade en panel med Richard Dore, Svante Hjertén, Ulla-Lisa Thordén och han Mattias Åkerberg en kväll i maj. Jesper Larsson ledde samtalet på Restaurang Bliss här i Göteborg. Vad vi kom fram till? Kanske att det visst är okej att jobba gratis ibland. Bara man får betalt för det i en eller annan valuta. Och eftersom många efter panelsamtalet ville fortsätta att diskutera frågan tog vi omedelbart initiativet till bloggen Jobba gratis, där vemsomhelst närsomhelst och hursomhelst kan bidra med sina åsikter och tankar.
I början på juni gjorde jag en blixtvisit i Malmö för att träffa förlaget Roos & Tegnér. Det var ett utomordentligt bra möte. Vid förmiddagskaffet på Solde Kaffebar träffade jag – väldigt spontant och trevligt – Anders Svensson, som är ad på Södra Esplanaden. På kvällen hade Niclas Elving, Karin Ericson, Ludvig Svartz, Åsa Nordlöf, Hanne Klintoe och Jesper Lindgren vänligheten att ta med mig till på BELLE epoque och Mrs Brown. En fin kväll att minnas – tack!
Ett par veckor senare blev det klart att Roos & Tegnér blir förlaget som ger ut Copywriterbibeln (arbetsnamn!) hösten 2011. Det kändes som en fantastisk framgång. Resumé skrev om det hela, och kallade Christer Wiklander för reklamnestor och mig för stjärnbloggar. Där ser man.
Häromdagen fick jag höra att jag är en reklamromantiker. Om det stämmer är det någonting jag är uppriktigt stolt över. Det ligger en storslagen förhoppning i den benämningen.
***
Men nu tar jag som sagt semester. Det blir fyra veckor i Kroatien (segling!), Nice (sol och mat!), Stockholm (allsång och skärgård!) och på lite andra platser. Däremot blir det ytterst sparsamt här på bloggen, på Facebookoch på Twitter. Jobbmejlen får givetvis också vila under semestern (det enda rätta!).
Den 10 augusti är jag tillbaka igen. Då spelar vi andra halvlek tillsammans.
***
Tack för att du tagit dig tid att läsa det här.
Jag önskar dig en riktig skön sommar!
DDB Stockholm, Forsman & Bodenfors, Åkestam Holst, Garbergs, Saatchi & Saatchi, Volontaire, ANR DDBO, Lowe Brindfors, Prime PR, Jerlov Kommunikation, Berghs School of Communication, Valentin & Byhr, Stendahls, Welcom, Citat, Start Communication, Shout, Volt, Jung von Matt, Sveriges Television, Tidningskompaniet, Grand, Leon, Dedicate, Essen, Norma, Solberg, Bolt och många fler.
Mattias Åkerberg är 28 år och jobbar som copywriter på en reklambyrå i Göteborg. På fritiden skriver han om reklam och kreativitet.
Leon Nordin sägs under sin tid i reklambranschen ha varit en man med både ryggrad och pondus. Han lär ha sagt vad han tyckte – till både uppdragsgivare och medarbetare. En gång ifrågasatte Leon varför byrån skulle ta sig an Gulf-uppdraget – ”Varför ska vi vilja jobba med er? Ni säljer ju samma soppa som alla andra!” – och frågade vid ett annat tillfälle Statiol-ledningen varför 
